Tankar från mig – ”läraren”.

Sivananda Hatha Yoga är en holistisk practice, en del av en yogisk livstil. Fysiskt, sinnet, tankesätt m.m.

Jag tror att om vi kan avdramatisera yogautövandet lite skulle det bli enklare för många. Man gör sin practice seriöst, men man tar det inte så allvarligt att man har yoga i sitt liv. Det ska inte bli en prestation, ingen tävlande mot andra eller mot sig själv. Tänk om du varje gång du drack ditt morgon te, borstade tänderna eller använder din affirmation – att det skulle göras på ett bättre sätt – varje gång. Det skulle bli jobbigt och vi kanske slutar eller hoppar över det för det känns som att idag kan jag inte göra det bättre så då är det obekvämt, så jag gör istället ngt annat.

På mina klasser övar man på att landa inåt fast det är en fysisk klass (inte alla moment men positionerna), man blundar mycket och har medveten djup andning. Man utforskar mer än att pusha. Man behöver aldrig visa upp sig, ingen annan ser för de blundar eller är i sitt. För mig är det så ointressant vem som kommer längre, är starkare eller mer flexibel, så att ”vara duktig” för mig, det kan man släppa på en gång. Det intressanta – om man bortser från en förändring i hur man ser på livet eller den spirituella aspekten – är hur varje individ förändras på sin resa utifrån sina utmaningar och obalanser i livet just nu. Det är heller inte intressant för mig att klassen måste vara spännande, svår eller massa nytt för att stimulera sinnet. För mig är det viktigare hur man mår framförallt efter klassen, och i sin vardag i det liv man lever. Att via repetition öva upp närvaro inåt, medveten andning, att öppna upp sin kropp, släppa på stagnerat men inte att forcera sin kropp.

Jag ser det som att vår practice (om vi nu tänker asana/positionerna) görs inte mot kroppen, det görs tillsammans med kroppen mot kroppens utmaningar, stelheter & obalanser.

Då behöver vi få kontakt med kroppen, nyckeln är andningen.